I Västerbottens län tjänstgör tio hundförare och elva polishundar, sju i Umeå och tre i Skellefteå. I de flesta fall ägs hundarna av polismyndigheten men hundföraren ansvarar för tjänstehunden dygnet runt och när de inte är i tjänst fungerar de som familjehundar.

Polishundar är utbildade i att spåra i alla slags miljöer.

De kan hitta försvunna personer, levande och döda, eller söka efter gärningsmän. Vissa hundar utbilds för att söka narkotika. De kan också delta i brottsplatsundersökningar där de söker efter brottsverktyg och andra föremål för att säkerställa bevis.

– Allt arbete utom ordningshållning är ett näsarbete. Luktsinnet är det största område de används för. Människor har luktsinne som ett frimärke och hunden som en fotbollsplan. Hunden kan lära sig så otroligt mycket, det är bara människan som sätter begränsningarna, säger hundförare Jenny Backlund.

Hundarna är också en bra resurs när det gäller ordningshållning och när det uppstår bråk eller störningar, till exempel vid krogstängningar och vid vissa ingripanden/gripanden. På hundförarens tillsägelse får hundarna jaga ikapp och bita en flyende brottsling, för att få stopp på personen, om det är så att brottslingen inte stannar då hundföraren beordrat denne att stanna.

Tack vare polishundarnas goda arbete har flera gärningsmän kunnat gripas och liv har räddats.

I djup snö och oländig terräng spårade Schäfertiken Sippakks Ashan en försvunnen man. Efter 1,5 timmes spårning i mörker och kyla hittade hon honom vid medvetande men svårt nerkyld och räddade därmed mannens liv.

– Det kändes fantastiskt, säger Jenny.

Vid flera inbrott och bilstölder har hundarna spårat sig fram till gärningsmän så att de har kunnat gripas. Efter ett inbrott i en kiosk i Holmsund kunde Jebas Nixon spåra sig fram till en adress där tre personer greps och stöldgods från kiosken hittades.

Polishundarna är en oerhört viktig tillgång i polisens arbete och utan dem hade förmodligen flera gärningsmän gått fria.